Högt upp på min önskelista så står det Robot. Jag har alltid fascinerats av robotar i alla former, vare sig det är industriella maskiner som monterar bilar på löpande band eller Roomba-dammsugare. Och visst har tekniken kommit långt? Inte bara robottekniken utan teknik överhuvudtaget. Jag tycker att jag haft turen at växa upp i en tid då jag faktiskt fått uppleva övergången till det tekniskt beroende och internetbaserade samhälle vi lever i idag. Jag kommer ihåg när jag var liten och internet inte ens fanns, jag minns Napster och de första mp3-spelarna, när jag var barn hade inte ens alla föräldrar en mobil. Nu är vi alla så otroligt sammankopplade genom teknologi men även sammankopplade med teknologi. Både ditt privatliv och speciellt ditt arbetsliv är beroende av att du är tillgänglig via din mobil och uppkopplad till all möjlig form av information via den. Med innovationer som Google Glass och smart watches så kommer kanske teknologi att bli en ännu större del av vår vardag.
Vissa tycker det är obehagligt att vi blivit så beroende av prylar i vår vardag men jag ser det inte så. Visst har jag ett problem med konsumptionssamhället men jag har absolut inget problem med tekniska innovationer. Faktum är att jag är en stark förespråkare för att tekniska innovationer är vägen framåt. Jag vill se bättre solceller och batterier som kan ge förnybar energi övertaget mot kolkraften och kärnkraften. Jag vill se nanoteknik som kan hjälpa sjuka och handikappade. Jag vill se mekanisering som befriar människor från farligt, slitsamt och monotont arbete. För mig så är teknologi ett verktyg för att göra världen bättre och för att föra människor närmare varandra. Men vad saknar teknologi många gånger? Jo, själ!
Ja, jag vet att maskiner inte har personligheter och inta kan tänka men det behövs inte. Det är interaktionen mellan människan och deras verktyg som gör att vi ger dem attribut som själ. Därför kan folk ha en personlig relation till sin gamla bil eller båt (som kanske inte innehåller en enda datakrets) men inte känna sig speciellt kärleksfull gentemot sin mobil eller laptop. Det är verkligen gensvaren vi får på våra handlingar som gör att vi skapar band med saker och därför blir jag så glad när jag ser satsningar på projekt som Jibo.
Är inte detta bara en tablet/dator/mobil/kamera i en robotkropp? Jag har redan alla dessa grejer så behöver jag verkligen också ha det allt komprimerat i en liten Wall-e-klon? Klart du inte behöver och ingen kan tvinga dig att köpa en robot i framtiden- men varför inte? Vad är problemet? Varför inte injicera lite värme och personlighet i vår teknik? Jag tittar på så många skärmar dagligen, fyllda med information och underhållning men kalla och själlösa. Kan det vara så att jag håller på att bli lika kall och själlös som tekniken jag använder? Jag vill inte göra mig av med tekniken så låt oss innovera istället. Ge mig varm och själfull teknologi! Om jag empatiserar med min dator, dammsugare och TV, om den får mig att känna mig närmare de jag älskar så kanske detta kan vara ett steg i rätt riktning för att bota det konsmptionssamhälle vi lever i. Prylar skulle inte bara vara prylar som vi kan byta ut när vi tröttnar eller när något nytt släpps för hur kan vi byta ut vänner och familj? Låt oss känna lite empati till de prylar som får vår vardag att fungera. Jag vill ha en Jibo och jag vill ha den igår!
Vad tycker du om robotar och hur vill du att teknologi ska utvecklas?
Kram
/Victor
PS. Låt mig slänga in ett litet boktips här när vi ändå pratar om robotar. Läs Isaac Asimovs fantastiska bok I, Robot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar